Ett litet vårkalas ... eller glädjen över en liten prick

Tänk att man kan bli så väldigt glad över något så litet. En liten, liten röd prick intill en till synes död pionstam. Ikväll hann jag ut för se vad som hänt i rabatterna och blev så väldigt lycklig över att en trädpion jag behandlat illa har överlevt. Jag kände för att ha litet kalas med mig själv och fira, Ser ni den lilla glädjepricken?

Den lilla hoppingivande pricken skjuter från roten på trädpionen Alice Harding. Jag köpte den sent i höstas och visste inte att jag inte skulle ha den i krukan över vintern. Sedan tjälen kom och jag läste på har jag därför haft fler månader på mig att oroa mig för att den ska ruttna bort. Jag har ryckt i krukkanten och hoppats på att den skulle gå att ta upp, men inte. Bara sprucken kruka som resultat. Så nu är jag riktigt lättad!


Även i vintersådderna ser det lovande ut. För några veckor sedan visade sig rudbeckian ha grott, men de övriga lådorna har varit tomma, och var det även för några dagar sedan. Men idag:

... bebisar på gång! Alla tre lådorna fulla av prickar! Håll nu tummarna för att jag lyckas få dessa att bli till frodiga växter i rabatterna! Alla kartor, beskrivningar och översikter över trädgården är tillfället (förhoppningsvis!) på vift, men jag vågar säga att det är digitalis som syns på den översta bilden. Jag hoppas få in lite ny färg i rabatterna bland den tidigare rosa-gula digitalisen. 

Och så gladde jag mig lite extra åt att kunna fotografera mina julrosor utan att hålla i: Lookie, lookie, no hands! :) 

Och åt nykomlingarna: 

Och åt gamlingarna: 

Gamlingarna är Katherine Hodgkin och en våriris från Botaniska trädgården i Göteborg. Nykomlingarna ska få namn när kartorna återfunnits, men den nedersta är köpt som gul tandrot. 

Det här fina paret, herr och fru Sanguinaria canadensis 'Flore Pleno' var förresten hedersgäster på kalaset.